Fabler

Ha en trevlig ledighet! Här serveras lite helgnöje i form av fabler.

I Fablernas värld! Under svensklektionerna har klassen skrivit fabler både i smågrupper och basgrupper. Här presenteras fablerna som skrivits i basgrupperna. Lärarna på skolan fick rösta och resultatet blev oavgjort = alla fabler fick lika många röster. Läs och njut av klass 4 Saffrans fabler!

Apan och Papegojan En tidig solig morgon i djungeln sitter en papegoja högt uppe i ett träd. Helt plötsligt ser papegojan en apa som skuttar runt nere på marken. Papegojan ser hur apan smidigt klättrar upp i ett träd och han blir mycket imponerad. -          Hallå där, ropar papegojan. -          Hej på dig, svarar apan och svingar sig till trädgrenen som papegojan sitter på. -          Lär mig klättra, befaller papegojan. -          Ok, men då får du lära mig att flyga säger apan listigt. -          Låt gå, kraxar papegojan. Apan börjar visa hur man klättrar. Papegojan försöker men ramlar hela tiden ner från trädet. Apan tittar på papegojans försök och säger: -          Det här verkar inte vara något för dig. Nu får du lära mig flyga i stället, säger apan hånfullt. Apan klättrar upp till den högsta grenen och papegojan flyger dit och sätter sig bredvid. Papegojan kastar sig ut i luften och gör en snygg loop. Han flyger tillbaka och ber apan göra likadant. Apan gör sig redo. Han ser vettskrämd ut men beslutar sig för att våga. I samma stund som han bestämmer sig för att försöka halkar han på grenen och faller handlöst ner mot marken. Papegojan störtar efter och lyckas få tag på den vettskrämda apan med sina vassa klor. Var nöjd med den du är!

Papegojan och Kolibrin Tidigt en morgon i djungeln satt två kamrater på en gren. Det var en papegoja och en kolibri. Papegojan var en social, osmart och jobbig fågel som för det mesta tyckte om att sitta och reta sin vän kolibrin. Kolibrin var en mystisk, liten och kvick fågel som älskade att sjunga. Helt plötsligt upptäckte kolibrin stora sprickor på grenen de satt på. Papegojan stod på grenen och hoppade upp och ner medan han retades med kolibrin. -          Sluta hoppa, skrek kolibrin. -          Varför då? utbrast papegojan. -          Grenen håller på att gå av, kvittrade kolibrin. -          Lita på mig, den håller! tjatade papegojan.       Papegojan fortsatte att hoppa och grenen gick av. När grenen brast så kunde kolibrin hålla sig i luften med hjälp av sina snabba vingslag medan papegojan fick panik och störtade ner mot marken. Papegojan landade på näbben och fick en stor spricka. Kolibrin flög genast ner och tittade ledsamt på sin tjatige vän. -          Hur gick det min vän, frågade kolibrin. -          XYXÅÄÖ, flämtade papegojan. Kolibrin tittade på sin kamrat med sina stora vackra ögon och sa: -          Hoppas du har lärt dig en läxa! Tro aldrig att du är bättre eller sämre än någon annan!

Skunken och Elefanten En sen eftermiddag utanför ett zoo står en skunk och fiser. Plötsligt kommer en fet elefant utrusandes mot skunken. -         Varför så bråttom, frågar skunken. -         Jag har rymt och du ska hjälpa mig, befaller elefanten. -         Varför då? svarar skunken medan han lägger en rejäl fjärt. Elefanten svarar inte och lyfter upp skunken i farten och rusar mot skogen. Lite senare sitter de i skogsbrynet och flämtar. Vad ska jag göra för att bli av med den här fetknoppen, tänker skunken. -         Varför rymde du och vad behöver du mig till, undrar skunken upprört. -         För tre veckor sedan blev jag infångad och förd till det där hemska fängelset, svarar elefanten. Skunken och elefanten börjar samtala och elefanten berättar om sin trista tillvaro på zoot. Under tiden som elefanten berättar sin historia för skunken så har två djurskötare upptäckt dem i skogsbrynet. -         Hjälp mig fort, gastar elefanten. Sätt igång och fis! Skunken sätter i gång fisandet och fisen blir så stor att båda djurskötarna och elefanten tuppar av. När elefanten vaknar är han tillbaka på zoot. På stora löpsedlar kan man läsa: TVÅ DJURSKÖTARE OCH EN ELEFANT BESEGRADE AV EN SKUNK!!! Den som gräver en grop åt andra faller ofta själv däri!